TILL NICOLE
så hoppas jag att du förstår,
att varje slag, det slår för dig
Tack för att du finns här hos mig.
Du lärde mig le åt allt som är svårt,
Du finns vid min sida när livet är hårt.
Du vet att du betyder allt för mig
jag skulle aldrig kunna leva utan dig,
Tack för att du finns & lyser upp min dag
Om du någon gång känner för att gråta, ring mig.
Jag kanske inte får dig att skratta, men jag kan gråta med dig.
Om du någon vill rymma, ring mig.
Jag kanske inte kan stoppa dig, men jag kan rymma med dig.
Om du känner för att prata med någon, ring mig.
Jag är bra på att lyssna.
Om du tänker , så tänker jag inte stå där nere och ta emot dig.
Jag tänker ta din hand och säga, hoppar du, så hoppar jag.
jag är så svag så svag
men ändå så himmla stark
ibland orkar jag inte ta mig igenom varje dag
men ändå tvingar jag mig fram igenom varje slag och spark
jag kan inte komma över och glömma
men jag försöker ändå minnen gömma
varje minut vill jag bara skrika
men jag låter inte mitt förstånd svika
jag låter mina tårar rinna
men innnan någon ser hinner dom försvinna
jag har ångest och saknar
men ändå kan jag le när jag vaknar
varje dag vill jag att det ska ta slut
men ändå kämpar jag hela vägen ut
jag gör oftast fel val
men jag lever, även om jag har valt fel i årtal
Jag står på brutna ben
men ändå rör jag mig fram över stock och sten
Va skönt de va när man var liten.
Då skitsnack inte existerade,
kärlek var en puss på kinden,
och höjden av smärtan var när ens barbiedocka tappat benet.
När värsta gråten va när man ramlade och skrapade knät.
Största rädslan var för monstret under sängen
När ditt inre gråter och allt känns tomt , När familjen sviker och allt gör ont . När hjärtat plågas av varje slag , När du tror att det aldrig mer ska bli dag När natten är mörk , frukta ej , Jag är alltid här för att leda dig . Livet är svårt och allt kan känns kallt , men jag lovar jag offrar allt , För du ska aldrig gråta tårar avblod . Det kallas vänskap , inte mod
När livet kändes som mörkast,
då ingen tycktes förstå,
när jag ej ville leva mer,
bara lämna allting och gå,
Då fanns du där för mig,
sträckte ut en hjälpande hand,
tröstade mig när jag grät,
lät mig gråta ut i din famn.
Jag tror ej du förstår,
hur mycket du betyder för mig.
Jag skulle ej leva idag om det
inte vore för dig.
Du väckte min själ till liv,
den hade varit död i så många år,
du fick mig att skratta igen,
jag hoppas den lycka består.
Du gav mig hopp på nytt,
du satte mitt hjärta i brand,
tillsammans ska vi vandra,
genom livet hand i hand
En Isprinsessa..
Det finns känslor, och så finns det känslor.
Det finns ett hat, och en avundsjuka i varje människa. Mer eller mindre.
Jag, vi vet, Vi har själva känt den. Vi var rivaler, rivaler i en stor del av våra dåvarande liv.
Åh så vi avskydde varrandra. Och ändå var vi tvingade att fungera tillsammans.
Intresset band oss samman, nyfikenheten öppnade sinnet. Hoppet ökade tron.
Sakta tog vi reda på vad vi behövde för att klara uppgiften framför oss. Vi fann styrka i varrandra.
Två själar från olika tider. Dagarna passerade, blev till veckor, och en månad, då tiden för din hemfärd startade.
Men vi, vi hade hittat någonting ingen annan hade. En kontakt. Nummer skiftades med löften om att ses snart igen.
Och i dom mörka månaderna, var det dig jag ringde. Du som höll mitt hopp uppe. Ingen annan där hade jag som förstog mig, inte så som du.
Dom veckorna då, var början på någonting nytt. En vännskap.
Den vännskapen, så många törnar. tur var väl hur väl vi kände insidan av den andra.
Den sensommaren träffade jag min enägstvilling, min själs tomrum.
Du fördubblar glädjen och delar sorgen. Med dig är jag precis så fri och och fylld av glädje som det känns.
Sen finns det tider. Då du gråter, hela ditt liv går emot dig, och alla dina känslor, dom som du inte ens röjjer, dom går rakt in i mitt hjärta, och hela min värld faller med din. Ner mot botten. Och där nere finns åter du.
När du strålar och skrattar, då lever även min värld och allt blomstrar. Världen vore aldrig vackrare än när jag får höra ditt skratt.
Vi som aldrig behöver berätta allt, vi som förstår med ett enkelt litet ord. Exakt hur tungt det är att bära alla andra.
Men dig, just dig. Har alla bestämt sig för att avsky. Slänga ut där ingen mera ser sig.
Folk du inte ens känner hatar dig. Anklagar dig.
DET FANNS EN TID DÅ DETTA VA DE SOM FICK MIG ATT KLIVA UPP UR SÄNGEN!!!!!!
TAck för du läste min blogg <3
Fin blogg ;D
