marias foton

jag trodde inte att de skulle kännas så här...
varför gör de de??
varför saknar jag dig så som jag gör??
 jag känner dig knappt...
jo visst jag har vetat ditt namn sen dagis..
 jag har hört lite om dig lite då och då...
men jag har inte kännt dig och inte pratat med dig..
men de känndes så bra när vi träffades den kvällen...
lite blyg va jag nog... du va ju min barndomskärlek...
men den kramen va värd att vänta på..för jag fick den...



jag som sa... jag måste vara ensam nu för tre veckor sen..
jag kanske ska vara ensam.... och snubbla och resa mig upp själv..
men du får gärna hjälpa mig att tvätta såren!!
du får gärna hålla mig i handen och hindra mig från vissa hinder.



<3.